Ett utdrag ur boken De döda återvänder:

De döda firar jul: Ett vanligt motiv i det här sammanhanget är de dödas julotta.

Här är en av de många sägenvarianterna:

En gumma som bodde för sig själv ute i skogen va ängslig för att inte hinna i tid till julottan. Hon hade ingen klocka, så hon steg upp extra tidigt för att vara riktigt säker. När hon närmade sig kyrkan såg hon ett svagt ljus i fönstren och blev rädd att prästen redan hade börjat. Hon skyndade sig så fort som hennes gamla ben orkade men tog det lugnt i själva dörröppningen för att kunna träda in i det heliga rummet på ett värdigt sätt. Hon slog sig ner på en bänk men plötsligt stel av skräck.

Hade hon kommit till fel kyrka? Prästen av obekant, och vad va det för en konstig dräkt han hade på sig? Kragen var rund och liknande snarast de prästkragar som växte ner ute på ängarna sommartid. vad var det för en släpig, egendomlig psalm som församlingen sjöng? Gumman såg sig omkring i kyrkorummet och kände till en början inte alls igen någon. Men se där, en granngumma - fast hon var ju död sedan många år! Och alldeles framför henne var hennes egen döda gudmor, som nu tydligen hade fått syn på henne skyndade fram. -Herre Gud, mitt barn, vad gör du här? Sade gudmodern. Du har hamnat på de dödas julotta. Skynda dig härifrån så fort du kan, om livet är dig kärt! Hon var inte sen att lyda rådet, men i dörren hann döingarna ifatt henna. Med knotiga fingrar grep de tag i hennes kappa och försökte dra in henne. Men hon krängde av sig kappan och lyckades slinka ut. De döda stannade i dörröppningen - det verkade som om de inte hade kraft att förfölja henne längre. Hon sprang bort längs vägen och höll sig kvar utomhus, frysande och huttrande, tills den ordinarie julottan började och hon kunde gå in i kyrkan igen. Så fort slutspalmen sjungits och folket försvunnit ut satte hon igång att leta efter kappan men fann den ingenstans inne i kyrkan. När hon senare gick över kyrkogården upptäckte hon utspridda tygbitar i samma färg som kappan hade haft. De döda hade slitit plagget i småbitar. Så skulle de säkert ha gjort med hennes kropp också, om hon inte hunnit undan.

 

I Ballstorp i Västergötland  är det en änka vid namn Greta som beger sig till kyrkan alldeles för tidigt på julnatten. Hon förstår snart att allt inte står rätt till, för hon möter ett spökande likfölje. Inne i kyrkan är det gott om folk, men alla sjunger med hesa och egendomliga röster. Både prästen och kyrkstöten ser bleka ut. Som ur intet dyker gummans döde man upp och uppmanar henne att ge sig av, "för mä di döes otta har di levane ente no å göra"

Oftast är det någon kvinna som upplever den hemska julottan, men även män kan råka ut för de här otrevligheterna. Illa gick det i Vallby i Skåne. Två män hade lockats in i kyrkan av ljusen och sången. De lyckades visserligen ta sig ut igen, men den ene fick ett fult märke i axeln efter döingegrepp. Det märket brände länge som eld. För den andre karlen slutade händelsen riktigt illa. Honom fann man liggande död utanför kyrkan. En blå rand syntes runt halsen, så han hade uppenbarligen blivit strypt av de julfirande gengångarna.

**************************************************

**************************************************

**********************************

Viks slott i Uppland - ett verkligt spökhus.

Den här boken har jag letat efter hur många år som helst. Lånade den på Storviks bibliotek för många år sen..tror det va 2005 eller 2006 eller nånting sånt där, har letat efter den överallt. Så hittade mamma den på ett antikvariat i Sundbyberg tror jag det va. Så jag fick en väldigt tidig födelsedagspresent.